neverinmyfoot

Här kommer den, jag har inte hunnit så långt, men här är det...

Lillie log mot Edwin.

"Tack för erbjudandet, men det verkar inte behövas." Edwin vände sig om och såg Sana, "rättvisans riddare" som hon brukade kallas av de flesta. Han vände sig tillbaka mot Lillie med ett snett leende som krökte läpparna. "Jaha, det verkar som du är i goda händer så jag ska inte störa dig längre..." Lillie hade börjat gå mot Sanna när Edwin stoppade henne. "Men om du någonsin behöver hjälp med någoting så tveka inte med att fråga." Värmen som strålade från hans ögon visade att erbjudandet var äkta, Lillie kunde inte göra annat än att le åt honom. "Jag ska tänka på det." Sen gick hon till Sanna med Edwins blick i nacken. De gick mot skåpen men när de rundade hörnet stannade Sanna och såg på Lillie med lysande ögon. Lillie drog en hårslinga ur ansiktet, osäker på vad den lilla brun-rödhåriga flickans blick betydde.

"Så..."

"Så vad?" Sanna såg på Lillie med ögon stora som tallrickar. "Vet du inte vem du pratade med?" Lillie skakade på huvudet. "Han heter Edwin och han frågade om jag behövde hjälp, det är det enda." Sanna suckade och började dra henne emot rummet som nästa lektion skulle hållas i. "Det där är skolans okrönte kung, det lättaste sättet att bli populär är att ses tillsammans med honom." De gick in i rummet, det var inte ljusgult som förra utan i en konstig matt röd-rosa och satte sig vid fönstret som vette mot skolgården.

"Men han verkade inte så 'uppskruvad' som de flesta är..." Sanna fnissade till. "Nej, han har båda fötterna på jorden. Men det är nog det som gör honom så eftertraktad av alla tjejerna i denna skola..." Längre hann inte Sanna innan en man i 20 års åldern med blont hår kom in i salen.

Fortsättning följer...