Whoa!!

Idag bestämde sig mamma och jag (mammas idé) att vi skulle ha en nostalgi- (stavning?) ridtur. Därför packade vi ihop grejerna och åkte till gropen med hästarna :)
Gropen består av två ridbanor och terängbanor och sånt, det ligger väldigt nära Västerlaus/pappas gård som vi hade hästarna förut. P.g.a det så ledde alla våra längre ridturer oss förbi gropen.
Det var riktigt kul att vara tillbaka :) men vi upptäckte snart att vi hade varit de enda som ridit där, för alla stigar var borta...
Ett ställe var väldigt svårt, träden som bara varit 1.30 m är nu 2.30-3 meter och ormbunkarna! Jag skämtar inte när jag skriver att de var minst lika långa som jag. Miroll och Bella mie försvann bokstavlingen. Allt gick bra för en av oss har minne som en elefant. Miroll gick helt obekymrad in i växtligheten utan att tveka, det enda jag kunde göra var att släppa lite på tyglarna och se vart vi hamnade. Gissa vart vi kom fram?
På precis rätt ställe, min söta Miroll hade kommit ihåg vägen till punkt och pricka fast att allt såg annorlunda ut <3

På ett annat ställe visste Miroll också att vi hade brukat galoppera, mamma och jag skrattade gott åt honom. Men han tog hela tiden rätt väg (vi testade på vissa ställen).



Västerlaus. Eller, i varje fall huset...

Bye!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0